livskris

Jag orkar inte med alla framgångsrika under 25-åringar som täcker hela himla sveriges bloggvärld och covers hela berlin och hela london och bara är vänner med varandra. Alla är svarta svåra och heroinchic:a. Jag orkar inte. Så måste man känna sig fel också för att man råkar gilla att gunga, plocka svamp i skogen, äta chokladbollar och spela munspel. Jag är så himla icke svart och svår och så himla mycket en sådan där färgpallett som man försökt tvätta rent så det börjat rinna från alla färgpytsarna och allt blandats till en hela kaosig sörja. Och svår är jag inte heller bara så sjukt sjukt förvirrad. Vill bygga mig en koja i skogen och stanna där och då ska ni veta att jag är ändå sjukt rädd för vildsvin. SJUKT. Fattar ni då hur himla jobbigt detta är för mig? Nej det gör ni inte? förlåt ska hålla käfta.